Toppbild för ängsslåttersidan

Bränn det du inte hinner slå!

Att slå med lie är tidskrävande. Det man inte hinner slå kan man bränna på våren. Ängen på bilden, som har bränts så gott som årligen sedan slutet av 1950-talet, har en rik flora.

Försök i Halland har visat att bränning ger följande positiva effekter:

  • markens pH-värde höjs
  • kvävet i marken minskar
  • ansamling av humus och förna (onedbrutet växtmaterial) motverkas
  • fläckar med blottad mineraljord skapas ibland vilket gynnar marklevande insekter
  • värmen i jorden höjs sommaren efter bränningen
  • bränningens påverkan på marken liknar slåtterns (antalet blomväxter ökar efter långvarig bränning)

Exempel på örter som gynnas är: svinrot, ängsskallra, slåttergubbe, kattfot, jungfrulin, ängsvädd, åkervädd, granspira, jungfru Marie nycklar och grönvit nattviol.

Kvävegynnade arter som hundkäx och maskrosor missgynnas.

Läs mer:

Skötselkort för vårdbiotoper 4: Bränning av gräsmarker

Larsson, Krister 2007: Bränning och markstörning gynnar hotade arter i Halland. Svensk Botanisk Tidskrift, häfte 2, 2007.

 

Bränning av äng

Bränning bidrar till att bekämpa grässvålen.


En bränning behöver övervakas

Det är viktigt att övervaka en bränning noga så branden inte sprider sig.