- Slåtterängen
- Slåtterhistorik
- Lie och orv
- Slipning och bryning
- Ängsskötsel
- Skapa ängar
- Slåttergille
- Mer att läsa
Efterbete
Ängar har nästan alltid efterbetats.
Man tog till vara det som växte upp efter slåttern genom att låta djuren beta på ängarna på hösten. Om det låg åkrar i ängarna måste man vänta tills säden var bärgad, annars kunde man släppa in djuren när man fått in höet. Efterbete gör ängsmarken mer lättskött. Djuren hjälper till att hålla efter träd och buskar där det är svårt att komma åt med lien, framför allt rösen och steniga ställen. Bete förhindrar att en kvävande gräsförna löser upp grässvålen. Trampet skapar en del blottor i växttäcket där fröspridda växter kan gro.
Tyvärr kan det vara svårt att få till stånd efterbete i våra dagars små ängar, men det är värt att försöka. Med de lätta elstängsel som numera finns är det enkelt att hägna in en äng. Det går bra med både får och nötkreatur, men man bör undvika de tyngsta djuren som kan göra attför stora skador i grässvålen. Man bör se upp med får om det finns träd med begärlig bark, exempelvis ask. Givetvis får inte djuren ges något tillskottsfoder i samband med efterbetet.
