Toppbild för ängsslåttersidan

Höproduktion och väder

Hur varierade höproduktionen beroende på väderleken?

Åren 1867 och 1868 representerar ytterligheter. Anna Bergenstråhle, som bodde några mil öster om Älmhestra, skriver om dessa år i sina memoarer: ”Det blev en bedrövlig vår 1867, ty den kom inte på allvar förrän vid midsommartiden. Träd och buskar stodo då ännu kala, blott de tidigast grönskande började visa små gröna blad. Hela sommaren blev kall, och regnet föll nästan jämnt. Inget ville växa på åkrarna. Gräs var det enda som ville växa något fast det sent kunde slås, men det blev nästan omöjligt att bärga då det låg i vatten och flöt i ängarna. Våren 1868 kom till skillnad från föregående år mycket tidigt och med en osedvanlig stark värme. Denna för årstiden ovanliga hetta fortsatte hela våren. Sommaren blev lika het och torr som den föregående var kall och våt. Allt förbrändes och det enda som gick att bärga var ris och vitmossa.” J. G Josefsson har det sistnämnda året skrivit följande kommentar: ”Ifrån den 27 April intill Sep mån, Serdeles under Maj Juni Juli regnade knapt så det wette stena." Trots denna extrema väderlek avvek inte höskörden dramatiskt från medelvärdet. Regnåret 1867 bärgades 129 stackar och torkåret 1868 107 stackar jämte 4 stackar håv.

År 1865 var med god marginal det sämsta året för höskörden. Totalt skördades 81 stackar varav 4 håv. Senvintern detta år präglades av en ovanligt sträng kyla medan april och maj var exceptionellt heta och torra. Juni var normal. En bidragande orsak till den dåliga skörden var att man inte hade någon klöverodling detta år. Endast ett år till, 1887, gav en skörd på under hundra stackar. Detta år, som gav 92 stackar, skriver J. G. Gustafsson: ”En mycket stark Torka i halfva Maj Juni o Juli mån. Deraf höet blef litett med godt.”

En annan vädernotering görs 1889. ”Ifrån den 7 Maj till den 7 Juli, regnade blott 2 gånger, 1 timme var gång i öfrigt sträng werme.” Detta år gav 106 stackar, 16 under medelvärdet. En liknande notering görs 1897: ”Ifrån medio Maj, till den 4 Juli regna ej så att stena blef våta men från 16 till 28 reng var dag.” Antalet stackar var 105. Sista året, 1898, gav slåttern 132 stackar. J. G. Gustafsson antecknar: ”Mycket reng, mest på försommaren men god bergväderlek.”

Att gården har både hårdvallsängar och mader kan förmodas ha en utjämnande effekt på höavkastningen. Även våtslåttermarkerna visar sig dock drabbas av torka. Om det varit uteblivna översvämningar eller torkan under vegetationsperioden, som minskat skördarna mest, är svårt att avgöra.

Ett par år, 1851 och 1868, omtalas i Älmhestra skörd av tåg, vilket avser tuvull, som växer rikligt på mossar. Det var inte fråga om något nödfoder eftersom höskörden dessa år var medelgod; 124 resp. 111 stackar. År 1851 står antecknat: ”Slagit Tåg på Ussärsmåssen 4 [stackar].” Tuvullen är mycket brandgynnad och kan kläda mossarna vita efter bränder. Troligen har man passat på att utnyttja överflödet, när tillfälle gavs.

Slåtter på svedjor, efter skörd av råg och potatis, förekom regelbundet de första åren, därefter mera sporadiskt fram till 1873. Mellan en och fyra stackar kunde bärgas på svedjorna. Svedjebruket fortsatte på gården några år in på 1900-talet.

Intäkten på utmarken, Ukärr, som är inritad på 1774 års storskifteskarta, utnyttjades för slåtter sista gången 1858. De flesta år skördade man fyra stackar hö. En anledning till att slåttern upphörde vid denna tid kan vara att man 1859 började odla klöver.

 


Regn över Brobacka ängar

Regn över Brobacka ängar.