Toppbild för ängsslåttersidan

Ängens avkastning på Älmhestra

Anteckningarna om ängarnas avkastning upptar årligen en sida. För varje äng anges höskörden i stackar. Dessutom summeras stackarna. Vissa år uppges skörd av håv (återväxt). Tidpunkten för slåtterns början anges 38 av de 56 åren, årligen mellan 1857 och 1880. Något mera sällan lämnas upplysningar om när det är ”afslagit” eller ”bärgat”. För 19 år noteras antalet karldagsverken under slåttern.

Den enda beskrivning av ängarna som påträffats finns i texten till 1709 års karta som lyder: Engen til en dehl midelbördig hårdwall, med tufwor och steenbackar ibland, dels bördig myrwall, med nogre elake dykärr ibland, i midelgod gräswäxt blijr hö öfwer alt till 16 1/2 Pal.

Namnen på ängarna har en del att säga om deras karaktär. Vextorpsman och Vassman var uppenbarligen mader, som tidvis översvämmades. Även Kila var mader. Namnet används på ängsstycken som ligger vid kraftigt meandrande vattendrag. Björnakärret och Ukärret var sanka men ej översvämmade områden. Ukärret var en intäkt på utmarken söder om gården, som finns med på 1774 år storskifteskarta. Här stavas förleden av namnet Ul, en benämning på varglya. Övriga ängar kan givetvis ha innehållit våtmarker utan att namnen avslöjar detta. Sammantaget tycks det dock ha varit betydligt större areal hårdvallsängar än mader och andra sanka slåttermarker.

Höskörden varierar mellan 81 stackar, varav 4 håv, år 1865 och 146 stackar 1873. Medelvärdet är 122 stackar. Ingen tendens till ökning eller minskning under perioden kan iakttagas. En något minskande slåtterareal kompenseras av klöverodling, som införs 1859, och återkommande vallbrott på en del av den gamla ängsmarken, vilket ökade gräsproduktionen.


Höstack

Höet räknades i det antal stackar som skörden gav. Att veta hur mycket hö man hade gav information om hur många djur man kunde hålla över vintern, och om man måste komplettera med lövtäkt.