Ängens roll i jordbruket
Äng är åkers moder.
Ängens huvudsakliga uppgift var att förse husdjuren med föda under vinterhalvåret, då de inte själva kunde gå ute på bete. Det var inte bara hö som ängen gav utan även löv från hamlade, topphuggna, träd. Ju större och bördigare ängar man hade, desto mer djur kunde man föda över vintern. Ju mer djur man kunde hålla, desto mer gödsel fick man till åkrarna. Därav det kända talesättet ”äng är åkers moder”.
På sensommar och höst var ängen betesmark. Djuren betade ”håven”, återväxten, som oftast var näringsrikare föda än utmarkens magra gräs. Betet höll efter sly och buskar, som gärna ville växa upp där det var svårt att komma åt med lien, till exempel vid stenar och rösen.
När slog man?
I 1800-talets bondedagböcker kan man se när ängsslåttern ägde rum. Gustaf Nilsson i Skälvarås, Toarps socken i Sjuhäradsbygden har en ovanligt lång serie av slåtterdatum, från 1822 till 1858. Under dessa år började han slå mellan 10 och 24 juli med 15 juli som medeldatum. Sista slåttern utfördes mellan 29 juli och 21 august. Genomsnittlig sista dag var 4 augusti. Enstaka år kunde regnigt väder fördröja slåttern avsevärt.
