Toppbild för ängsslåttersidan

Ängar på kyrkogårdar

Gräsmattor är vanliga på våra kyrkogårdar. En förbättring för den biologiska mångfalden skulle vara att ersätta hela eller delar av dessa med slåtterängar.

Gräsmattor är artfattiga men ängar är mycket artrika. Det gäller inte bara blommor och gräs, det gäller i ännu högre grad fjärilar, skalbaggar och andra insekter. För varje art av blomma är det fem till tio gånger fler insektsarter. Ängen hör också till våra mest svamprika miljöer. Särskilt påfallande är de många färggranna vaxskivlingarna, som ofta kommer upp på senhösten.

Många av ängens arter är hårt trängda. För närvarande beräknas arealen naturlig slåttermark uppgå till omkring 6.700 hektar. Det är ungefär som en sydsvensk socken. Lyckligtvis kan de flesta arter även leva i naturliga betesmarker, men även dessa har minskat starkt i areal. Enligt riksdagens miljömål om ett rikt odlingslandskap ska arealen slåttermark öka med 5.000 hektar till år 2010. En satsning på kyrkogårdsängar skulle kunna lämna ett väsentligt bidrag för att nå miljömålet. Arealen av de svenska kyrkogårdarna har beräknats till 3–5.000 hektar. Även om bara några få procent av denna yta skulle skötas som ängsmark, blir det sammanlagt ett rejält tillskott till landets ängsareal.

Naturskyddsföreningen i kommunen kan troligen i många fall hjälpa till med att skaffa lämpligt ängshö till kyrkogården.

 

 

Gammal kyrkogård

Vid kyrkoruinen i Härene skulle det passa med en kyrkogårdsäng.