Olika typer av liar

Lien ser olika ut beroende på vad den ska användas till och beroende på hur olika personer utvecklat lien för att passa användningsområdet.

En lång lie får mera egg som kan skära i gräset och en lång lie kan därför avverka mera gräs per drag. Nackdelen med en lång lie uppenbarar sig när marken som ska slås är ojämn med stubbar, tuvor och stenar. Ojämnheter klarar man lättare med en smidig kort lie. Det är alltså marken som ska slås som bestämmer vilken längd som blir bäst. De jämna åkrarna där de långa liarna kom till sin rätt slås numera nästan uteslutande med maskin varför det är kortare liar som är mer användbara.

Spetsen på lien kan vara utdragen eller trubbig. En utdragen spets kan man lirka in mellan en sten och de närmaste grässtråna medan en trubbig spets inte lika lätt borrar sig in i tuvor. Smålands sporr hade en sporre längst ut på spetsen.

Kraftiga, tyngre liar kan behövas när man har mycket sly eller ljung som ska slås av. Det kan annars vara lätt att bryta bladet mot det hårdare slyet. Den större massan kan också hjälpa lien fram när den ska skära genom slystammen. Även till klöver använde man en kraftigare lie. I Danmark har man av tradition använt sig av breda blad på sina liar. Dansk lie och andra liar som tillverkats i Sverige för export finns här »».

Ett urval belagda svenska lietyper. Bilder är inte skalenliga och liarna tillverkades ofta i olika storlekar. Efter Jan Peder Lamm i Fataburen 1977. Den amerikanska modellen användes även i Sverige. Lietyper som tillverkats i Sverige men inte använts här finns på denna sida »».

Olika modeller av bromme

Till vänster är ett spetsigt bromme som är kännetecknande för förhistoriska och medeltida liar. Brommen till höger är en amerikansk spetsig typ som introducerades i Sverige på 1800-talet.

Bromme enligt ett engelskt patent där liebladet och ryggen smiddes i skilda stycken som sedan smiddes ihop.

Brommet till vänster är av europeisk rektangulär typ. På äldre fabrikat var baken ofta nedsmidd längs brommens rygg och övergår organiskt i lillkroken som på bliden till höger som är en typ vanlig i norden sedan 1700-talet.

Tvärsnitt genom olika liar

Tvärprofiler genom liar som förekommer i Norden. Den översta är äldst. Uppvikt bak på liar fick genomslag i mitten av 1800-talet och de amrikanska modellerna ca 1880. Efter Jan Peder Lamm i Fataburen 1977.